Tingens Härskare
Partierna:
Huvudaktörer:
Samman med Sam, Peregrin och Meriadoc ger sig Frodo så ut på sin färd vilken först går till FPs partikongress i Vattnadal. Redan innan gruppen är ute ur Fylke träffar de på en sverige-demokrat som tycks dem synnerligen otrevlig. Frodo fingrar då på kretskortet och gömmer sig på så sätt bakom statistiken. På kvällen samma dag träffar de Gildor Inglorion som är ute och går i naturen med sitt gäng. De avnjuter en måltid som Gildor betalar med sitt kommunala kontokort. På kvällen snackar Frodo och Gildor med varann. Gildor som ännu inte vet hur han ska rösta svarar undvikande på Frodos frågor om Moderaternas framtid men han säger dock ur sitt hjärtas djup att Frodo kommer stifta bekantskap med Sverigedemokraterna igen och lära sig ett och annat om dem. När hoberna vaknar på morgonen är alverna borta och de traskar vidare och hör Sverigedemokraternas hemska rop till varandra. De träffar bonden maggot som är trevlig och mer eller mindre stöder moderaterna. Så når de Gamla Skogen, antagligen en liknelse vid ett valmöte på Stora Torget i någon svensk stad. I skogen träffar de Tom Bombadill, en bohem, antagligen socialist och blank-röstare. Han ger dem härbärge och försöker berätta för de tröga moderaterna och KD-aren om verkligheten. När de återigen fortsätter misslyckas de återigen med att klara sig själva, de blir vilseledda under en dimmig period och hamnar i klorna på en demon, antagligen är det Loket som ska ta dem till partiledarutfrågningen. Återigen kommer Bombadill och räddar dem, han ger dem även knivar, vars blad antagligen är längre än 7 cm (den lagstadgade längden i Svea Rike). Senare på kvällen når de Bri där de lyckas skämma ut sig rejält. Meriadoc blir antastad av Sverigedemokraterna. Under tiden Meriadoc är ute och ränner lyckas Peregrin nästan avslöja vilka de är, helt klart är Briborna militanta Socialdemokrater, de gör ingenting och bryr sig om ännu mindre. När Frodo sjunger en opassande visa om vänsterpartiets ledare skämmer han ut sig och gömmer sig återigen bakom statistiken, till Bribornas förtvivlan. Så här går delar av visan: Det finns en krog, en glad gammal krog inunder en kulle så grön, dit mångubben (v-ledaren) själv steg ner en kväll för att ta sig sitt rus. Frodo som är mycket fördomsfull anser nämligen att alla socialister super.
Efter sitt uppträdande upptäcker Frodo att vice moderatledaren Aragorn sitter i rummer och försöker se diskret ut. Aragorn är givetvis mycket arg, och efter att de förnärmade Briborna gått hem talar han förstånd med hoberna. Sam, KD-aren, vill först inte tro att Aragorn kan vara god eftersom han inte är blond och blåögd. Dock visar Aragorn upp ett brev från Gandalf som visar att han är jättesnäll och så vidare. Det går Sam med på sedan hans människoideal krossats. Aragorn tar nu ledningen över de vilsekomna ungdomarna och leder dem till Vattnadal, men före resan visar det sig att Sverige demokraterna har snott deras hästar så i god demokratisk ordning tar de värdshusvärdens pengar istället.
På resan stöter de två gånger på Sverigedemokrater, dels vid Väderklint där Frodo hör deras propaganda och blir påverkad av den. Dels vid Björnavad vid Vattnadal där Frodo med Folkpartisten Glorfindels häst Azfaloth flyr snabbt som ögat, det visar sig att den lokale FP-bossen Elrond har makt över polisen (floden) som i ett enda våldsamt slag krossar de yttrandefrihets-åberopande Sverigedemokraternas ofredliga och odemokratiska demonstration genom att krossa dem med floden (vattenkanoner).
Så är sällskapet framme i Vattnadal där det visar sig att FP får besök av ett stort antal personer som Moderaterna Aragorn, Boromir och Gandalf, centerpartisterna Gloin och Gimli.
Del två, Elronds rådslag
När Frodo vilat ut efter konfrontationen med Sveriedemokraterna börjar FPs partikongress med medverkan av de andra borgerliga partierna. Under kongressen kommer ett och annat fram. Det ska jag behandla här.
Legolas berättar att Gollum (Ian Wachtmeister) har flytt från FPs läger i Mörkmården och antagligen förenat sig med Sverigedemokraterna i Mordor. Gloin av dvärgarna berättar att Sauron sökt Frodos kretskort och erbjudit dem mycket makt, troligen koallitionsregering. Boromir berättar att kravaller hotar moderaternas mandat i Gondor, sverigedemokraterna är väldigt våldsamma och har allierat sig med folk från Harad (EU) och strömmar upp söderifrån (antagligen över Öresundsbron vilken Sauron snabbt får färdig). Gandalf berättar att Saruman i Orthanc (Sjöbo och Sjöbopartiet) har förrått världen och söker efter Frodos kretskort. Elrond och kongressen beslutar att nio personer ska gå till Orodruin, avfallskvarnen och där i kasta kretskortet. Sällskapet är Gandalf, Aragorn, Meriadoc, Frodo, Boromir och Peregrin (m), Sam (kd), Legolas (fp) och Gimli (c).
Del tre, kretskortet går söderut
Så sticker de söderut. Boromir blåser i sitt horn (håller ett heroiskt valtal om moderaternas offervilja) och Aragorn har smitt ihop sitt svärd Anduril, eldslågan från väster, antagligen ett amerikanskt vapen för att hugga ner arabiska terrorister. Det händer inget förrän de når Caradhras, passet över Dimmiga bergen, vilket är en stilisering av centerns eviga position i mitten där de hindrar all vettig politik. När de ska gå över passet blir det snöstorm, antagligen är det Olof Johanssons mjäll som vill hindra en borgerlig regering. Istället går de genom bergen i tunnlarna som når Moria, dvärgstaden, centerns urgamla fäste, ännu en Tolkienistisk stilisering, denna gång av landsbygdens avfolkning. När de når Moria stöter de dock på Sverigedemokrater som de ger på nöten, de är dock inte så kaxiga när Sverigedemokraterna har en Balrog till kompis som passar på att försöka slå ihjäl den borgerliga skaran (de har inte inset att Varberg vann elitserien i innebandy). Istället för att slå ihjäl sällskapet trillar balrogen ner i ett djupt hål, han drar dock med sig Gandalf ner. Den tappra skaran blir ledsna när deras iniativtagande moderatledare tycks dö och sticker iväg till Lorien.
Lorien är antagligen Tolkiens syn på Örebro. Det ligger i mitten av Midgård men ingen bryr sig om det och ännu färre önskar att det överhuvudtaget existerar.
I Lorien träffar de på kung Celeborn och drottning Galadriel. Lorien-alverna är ytterst trevliga och låter sällskapet stanna, enda kravet är att de inte talar politik med invånarna. Galadriel passar på att låta Sam och Kretskortsbäraren Frodo titta i sin spegel. Sam som gillar statistik och trolleri tittar gärna i den. Först ser han alldagliga ting, sedan ser han något hemskt, KD-are som han är blir han förbannad över att man har fällt träd i Fylke, allt är inte som vanligt! Ve och fasa! Han blir förbannad och hotar med skärpta diciplinstraff i skolan och avrättning av alla som heter Ted Sandiman och är son till mjölnare i centrala Fylke, detta dödsstraff är acceptabelt eftersom det bara drabbar en liten minoritet som dessutom inte gillar kristna värderingar.
Frodo är lite mer restriktiv men tittar till slut i spegeln, först tror han sig se Gandalf som lekt en kul lek, han har gömt sig bakom statisktiken. Sedan ser han Sauron som alla helt felaktigt tror är ett enda stort öga med två armar och två ben. Han blir rädd och lägger näst in till näsan i blöt. Galdriel räddar honom dock i sista stund.
Innan det starkt decimerade gänget åker från Lorien är det utdelning av valkampanjsmutor från Lorien, det enda av vikt är att Sam får ett frö till ett silverträd och Frodo får stjärnljus, antagligen är detta i verkligheten det ultimata vallöftet som ger +10% i nästa sifomätning.
Från Lorien åker de båt på Anduin, den stora floden. Anduin är Tolkien sossar, Anduin är bred och mäktig, flyttar sig aldrig men vill ändå ta sig högerut över centern, Dimmiga bergen med andra ord. Detta är dock svårt sedan höga berg och centerpartister är ett effektivt ideologiskt hinder för både floder som lyder tyngdlagen och partier som måste fjäska röster.
Att rida på Socialdemokraterna är inget problem sedan alla borgerliga partier är experter på att kasta skit och således snabbt bärs bort och göms undan av Anduin-sossarna som inte alls gillar att dess rätta ansikte kommer i dagen.
Den här delen slutar med att Boromir försöker övertala Frodo att själv använda kretskortet, detta går dock inte eftersom de enda valsedlar som skulle tryckas är Sverigedemokratiska, möjligtvis med Boromirs och Frodos namn på vilket den härsklystne Boromir starkt gillar. Det slutar med att Boromir försöker befria Frodo från sin alltför trånga skalle men att Frodo åter gömmer sig bakom statisktiken. För att ytterligare försämra Boromirs ställning kommer ett gäng Sverigedemokratiska skinnskallar, dels baby-skins från Mordor och dels Riktiga tuffingar från Isengård/Sjöbo. Boromir blir trots att han nedlägger 40-50 skins till slut ihjälslagen och de totalt menlösa småmoderaterna Peregrin och Meriadoc kidnappas av Skinsen som har fått stränga order från Kommunalrådet/Saruman att föra fångarna, bara dom små som ni kan trycka ner i era ryggsäckar till mig för att "jag ska ta deras väljare ifrån dem".
Under tiden som Boromir blir ihjälslagen sticker Sam och Frodo österut, över Floden, de tänker inte på att den är Socialdemokratisk eller så håller de helt enkelt för näsan. De börjar sedan gå mot Mordor.
Del 4, jakten över Rohans slätter
När Aragorn inser att MUF inte tar samma väg som moderaterna bestämmer han, Gimli och Legolas att försöka återta Meriadoc och Peregrin. De börjar springa västerut. Som alla vet är ju inte 30-40 mil så mycket att springa om man är odödlig superhjälte och de tror ju alla moderater om sig själva. När de sprungit en bit upptäcker Aragorn att Peregrin slängt ifrån sig sitt gyllene löv han fått i Örebro-Lorien (antagligen en symbol för ÖSK). De tre anser att detta är ett tecken på att orcherna inte slagit ihjäl dem eller ätit upp dem och med nytt mod i hjärtat och nya väljare enligt SIFO rusar de sedan vidare.
När de sprungit efter orcherna i tre dagar träffar de en ryttarfalang under ledning av Rohanaren Eomer, son av Eomund. Rohan är för övrigt moderat i sitt förhållande till övriga länder i Midgård. Eomer blir bestört när han ser de tre, på Rohans fina mark! Fe och Vasa! Han börjar en utfrågning om vilka de är, det blir smågruff innan Eomer inser att de är högt uppsatta inom den stundande koalitionsregeringen. De får låna varsin häst av Eomers gruffande Rohanska bassar. De rider sedan i sporrsträck till skogen Fangorn där de upptäcker att Rohanarna eldat upp orcherna och de kan således inte få reda på om Meriadoc och Peregrin lever.
De slår läger i skogsbrynet och träffar på natten Gandalf som återuppstått eftersom han är urviktig i valkampanjen Gandalf överlevt sitt fall i Moria om sisådär 3 000 meter rakt ner i -14 gradigt vatten, han följde sedan efter Balrogen upp för en trappa om ca 45 000 trappsteg, utan att bli krossad trots att han hänger fast i Balrogens svans, det är krut i gubben. Sedan slår han ihjäl Balrogen och blir hämtad av vindarnas herre, Gwaihir (en liknelse vid flottans flygdivision i Göteborg). Gwaihir anser att Gandalf har blivit lättare och tror att han äntligen börjat motionera.
Gandalf talar om för dem att Peregrin och Meriadoc lever och de sticker iväg till Edoras, huvudstaden i Rohan. Väl framme hos kung Theoden av Rohan i kommunalhuset "Guldhallen" blir det en stor diskussion. Här några lustiga utrdrag.
"Det var inte illa pinkat min vän Ormstunga" sade Gandalf till den spionerande Sjöboiten Grima Ormstunga. "Du är säkert ett mycket bra stöd för din rätte herre" Gandalf till Grima sedan det kommit fram att den perverse Grima vill vara Sarumans soffa.
Diskussionen slutar med att Grima blir tvingad i exil från Rohan och att Konung Theoden återväcks från sina allt för mörka drömmar och åter reser sig och stiger i sadeln för att avvärja den (o)väntade attacken från Isenård. Man mobiliserar en förtrupp och rider mot väster för att krossa legioner, kohorter och falanger av orcher och Dunländingar (danskar).
När förtruppen möter fienden börjar det ganska illa, man inser snabbt att de västra delarna av landet är förlorade och man retirerar upp i högländerna, till den gamla borgen Hornborgen i Helms Klyfta som man råkar äga. Där får man en fruktansvärd belägring och man får slå tillbaka åtskilliga stormningar. Lösningen på problemet är att huronerna (miljöpartiet) kommer sättande och utplånar orcherna. Efter det sticker en trupp med den vanliga ledningen, Aragorn, Gandalf, Legolas och Gimli till Isengård för att snacka allvar med Sjöbopartiet. Väl framme i Isengård får man reda på att Enterna (mp) krossat alla hus utom det väldiga kärntornet Orthanc där Saruman sitter och trycker med sin kompis Ormstunga. Den fördomsfulle och väldigt trångsynte Theoden vill till en början inte acceptera att hoberna är så korta och dessutom röker vid så låg ålder, moderaterna är konservativa och protektoristiska. Så tar man och snackar lite med Saruman. Man får inte den dumme stackaren på bättre tankar, istället slutar äventyret med att Ormstunga försöker kasta en TV (palantir) i huvudet på Gandalf (eller Saruman) efter de dåliga nyheterna. Då plockar klåfingrige Pippin upp TVn, Gandalf blir arg efter som han inte får välja kanal och tar TVn ifrån Pippin, alla vet ju att gamlingar inte vill låta de unga se världen.
Så rider de snabbt iväg mot nya krig och äventyr sedan det roliga är slut. Mitt i natten försöker Pippin återigen se på TVn han nallar från Gandalf. Detta privata nattliga äventyr slutar med att Pippin utsätts för förödande propaganda från Saurons sida och håller på att bli en demon under hans vilja (skinnskalle). Gandalf räddar honom dock och tar honom på en 3-dagars ritt till Minas Tirith, regeringens säte.
Del 5, kriget kommer
Så börjar slutspurten, Sauron inser att han inte kan vinna valet med demokratiska metoder och väljer därför att med upplopp och illegala demonstrationer krossa de "demokratiska" partierna. Till sin hjälp har han folk från söder, från EU som strömmar över Öresundsbron (vadet över floden Poros). Han sätter mot Minas Tirith, Lorien och folken vid och i norra mörkmården in en samlad styrka om ca 50 000 man mot försvararnas enligt egen utsago 20 539,50 man (dock kan detta vara en heroisk underdrift). Den värsta smällen får Minas Tirith ta. Före jag skildrar kriget tänkte jag dock skriva något om Frodos och Sams äventyr.
Del 6, på andra stranden
När Frodo och Sam betvingat floden och kommer till andra sidan verkar allt var död och gråt. Där var det knuff och trängsel och inte många log, de drog ner till EPA:s torg där betongen gungade (det var gungfly på döda träsken). Innan de når döda träsken träffar de dock den lustige Gollum, eller Ian Wachtmeister som är väldigt schizofren, han vet inte att en normal politiker håller sig till ett eller högst två partier, han vill vara med i minst tre, ett per val. De lyckas dock med mycket våld tämja honom och få honom att visa dem vägen över träsken till som han själv säger "Sssssssssvarta Pooooooooooooooooooooortarna, till Pooooortarna, till Poooortarna", när han säger så brukar han även visa upp sin löjliga turistmössa. De travar iväg över träsken som är ytterst otrevliga eftersom de innehåller sisådär 35 000 människo- och alvlik plus enligt normal heroisk beräkning 3 500 643 999 orcher och andra dräpta fiender. Man möter även en svart ryttare som numer flyger, antagligen helikopter varunder de ustöter hemska skrik (de rapar som vanliga bondfånar). Gollum är hemskt rädd för månen eftersom han en gång söp sig full under en kräftskiva och föll på en månlykta brände håret och därefter alltid burit en löjlig turistmössa. Så når de Svarta Portarna, som namnet antyder är det svårt att passera men det har den envise Frodo envist vägrat inse, trägen förlorar. Man väljer att årerigen pressa svärdet mot stackars Gollums strupe, Sam får göra det på Frodos befallning eftersom Frodo vill ha en image som human. Man får Gollum att visa en annan väg in i Mordor, en mycket bättre väg. Det är vid de svarta portarna som Gollum som starkast överväger att återta sin älssssssssskade, kretskortet som han en gång ägde men förlorade till Bilbo. Han överväger kanske t.o.m. en koalitionsregering mellan Det nya Partiet och Moderaterna, men så kommer Sam och KD visar vem som regerar var.
Så ger de tre sig av än en gång. Den här gången söderut, mot EU. De traskar genom den allt mer avfolkade glesbygden. Det går utan problem tills Sam en dag kommer på den goda iden att be Gollum hämta en kanin han kan grilla samman med lite grönsaker. Gollum hämtar kaninen och grönsakerna, vilka han föraktar. Den goda uppfostran Gollum fått hemifrån säger att grönsaker är ovärdig mat för blonda, starka, stora, blåögda och korttänkta hjältar från norr och fnyser åt hobernas matvanor. Frodo blir förskräckt när han ser att Sam har eldat, han är rädd för skandal genom brytande av eldningsförbudet. Istället för skandal kommer Faramir, Boromirs bror traskande genom skogen. Han är enligt moderat räkning pacifist, han tycker nämligen inte om att skära strupen av totalt oskyldiga människor. Han ger hoberna två vakter för att skydda dem från de skinnskallar som är på väg nerifrån EU. Sedan låter han dräpa ett lagom antal av dem, allra helst 100% av dem. Efter skärmyttslingen går de snabbt till vad som tycks vara kärnan i Helsingborg, Amon Hen -Fönstret i Väster. Där frågar han ut vad Frodo och Sam har att göra på den avfolkade landsbygden som regeringen i Minas Tirith rekvirerat till militärt område. De ger svaret att de är ute och går vilket är en helt befängd tanke med tanke på att ingen normal människa har rätt att beträda militärt område (betänk att svenskar och inte ickesvenskar har rätt att beträda svensk militärt skyddsområde). Efter envist frågande och att Frodo fått förtroende för den gode Faramir talar han om vad hans ärende gäller. Han är då rädd att Faramir ska ta kretskortet så som Boromir försökte. Istället börjar Faramir skratta åt den löjliga tanken. Han anser sig vara en bättre människa än bror sin, någon som alla moderater tycks tro mer eller mindre. Han hjälper sedan de två hoberna under deras fortsatta färd så gott han kan.
Under tiden som de snackat med varandra har Gollum som har gått och blivit hungrig fått för sig att äta fisken i dammen utanför truppens tillhåll, vilket enligt Gondoransk lag är belagt med dödsstraff för utlänningar med enligt moderater mystisk bakgrund (jämför folk som arbetat för mänskliga rättigheter och sedan kommer till Sverige och blir nedslagna av polisen). Faramir frågar då vad stackars Gollum har vid dammen att göra, Gollum som anser sig ha blivit odemokratiskt behandlad åberopar lagen om rättssäkerhet varpå Faramir utvisar honom ur landet (förfarande vid rättegång angående illegal invandring).
Följande dag traskar de tre vidare, dock är Gollum något hatisk mot Gondoranerna och vill allra helst äta upp dem råa, antagligen menas det att Det Nya Partiet hatar allt vad demokrati och demokratiska partier heter. De går genom det förödda landet. Så går de förbi fyrvägskorsningen väster om Minas Morgul där det ligger en vanhelgad staty av en gammal konung när Frodo går förbi den tycks dock kronan på hans huvud åter ta sin rätta plats i världen (samtidigt som Aragorn visar vem han verkligen är för Sauron). Resan över bergen går till en början bra, med bra menas att de tre passerar framför näsan på den invasionshär Sauron skickar mot väster. Så vandrar de över bergen som är grå och tråkiga efter ett eller annat misslyckat tunnelgrävningsförsök som de inkompetenta ledarna för landet försökt göra.
Väl uppe på passets högsta punkt upptäcker de tre att Sauron passat på att spärra av passet med ett från Gondor erövrat fort. De tvingas då ta sig genom en tunnel i vilken honmonstret bor. Honmonstret är Gollums (Wachtmeisters) kvinnliga motsvarighet, hon föredrar att äta upp och förnedra folk av annan åsikt och framför allt av annan hudfärg. Det utnyttjar Gollum med att erbjuda henne två små hober, dock ganska feta sådan (vilket är lögn sedan de två hoberna varit på marsch sedan ett halvår ungefär). Den enda betalningen han kräver för sin affär är att han får ta vissa persedlar och ting ur offrens fickor. Så leder den svekfulle mannen dem till honmonstret som mycket riktigt försöker äta upp de två läckerbitarna, det misslyckas dock genom att Frodo använder stjärnglaset han fått av Galadriel, mycket riktig bländas honmonstret av Frodos ökade opinionssiffror och drar sig tillbaka för att erövra röster. Hon kommer dock åter på den goda tanken att äta upp hoberna och skyndar för att göra det. När hon kommer åter får hon dock på nöten av Sam som sett sin husbond falla och givetvis vill ta blodshämnd. Efter att han skrämt bort kräket undersöker han Frodo och tror felaktigt att denne dött av giftet han fick till skänks av det givmilda monstret. Nu drabbas Sam av något ovanligt, ett moraliskt dilemma han vill göra rätt i! Så kan väl inte politiker göra? Han funderar över om han ska slutföra uppdraget och rädda världen, om han ska begrava sin herre eller om han ska gå hem. Under sina funderingar avbryts han dock av att två trupper orcher kommer traskande och för bort Frodo som faktiskt inte var död. De blir skrämda av den store krigare som ensam lyckats skrämma honmonstret på flykten och skyndar sig därifrån. Det slutar med att Sam börjar förfölja orcherna men blir utlåst från fortet med Frodo inlåst. Taskigt!
Del 7, hur det gick för våra andra kamrater i det annalkande kriget
Efter det att Gandalf och Peregrin ridit mot Minas Tirith återvänder Theoden med sina soldater till sitt land för att slicka såren. När truppen ridit över Isenfloden kommer helt plötsligt 30 av de mest hårdföra utbygddsjägarna ridande för att hjälpa Aragorn i kriget. Dessa är tydligen någon sorts moderat brunskjortefraktion som får Rohans stolta män att se ut som dagisfröknar. När Aragorn fått förstärkningen rider han i förväg för att han ser att det endast är lite tid kvar av valspurten och att han bör hinna till Minas Tirith innan den är slut. När Aragorn och hans kompisar når staden Edoras och dess fjärrförsvarsanläggningar i Dune Harv kommer Aragorn på att han vill titta i Palantiren som Gandalf anförtrott honom i egenskap av att han är dess rätte ägare (moderatledningen anser att partiets vice ledare ska bli chef för den statsägda median). När han tittar i palantiren ser han ett och annat, bland annat det att Sauron skickat en invasionsstyrka till Gondors kustland. Han inser att han måste hindra detta. Med sina moderatvänner, Gimli och Legolas. De tar återigen en genväg under de i vägen liggande bergen, de dödas stig. De storvuxna moderaterna är förskräckta, Gimli följer med för att han är för rädd att bli ensam. Däremot traskar Legolas gärna in i gången eftersom Folkpartister inte har något som helst samvete för de döda eller tro på att deras hemland kan fela. Aragorn för de dödas arméer till Erechs sten där han befaller dem att följa honom. Skälet till att de lyder är att de en gång bröt en pakt, antagligen är de centerpartister som satt med i regeringen fram till kärnkraftsuppgörelsen. Så rensar de Gondors kustland från fiender.
Gandalf och Pippin däremot är vid det laget framme i Minas Tirith där de blir lagom glatt mottagna av stadens herre Denethor (med tillnamnet dumhuvud (antagligen en liknelse vid moderata kommunalråd). Peregrin blir antagen att tjäna staden så gott han förmår. Pippin råkar lite ovarligt tala om att Boromir är död. Den triumferande Denethor säger då att han vet det (genom sin palantir i vilken han blivit snärjd av Saurons Sverigedemokratiska propaganda). Denethor är ytters otrevlig mot Gandalf, på grund av Saurons skickliga propagerande. Han låter dock sända kurirer till alla landsändar och Rohan för att be om hjälp.
Så sätter den stora belägringen av staden igång, en överväldigande fiendehär omringar staden, Sverigedemokratisk metod för att plocka röster. Ett flertal hjältedåd i stil med de som beskrivs i Iliaden hinner man med innan den samlade hären från Minas Tirith, Rohan och Gondors kustland slår ner fiendehären. 1-0 till den borgerliga koallitionen, däremot flyter Anduin fortfarande majestätisk, så lätt rår man inte på sossarna. En del viktigt händer dock under belägringen, till exempel försöker Denethor bränna sig själv och sin son Faramir vilket dock hindras av Gandalf, dock brinner dock Denethor upp, men ingen skada är därmed skedd. Fler äventyr hinner man dock med, Gandalf står som siste försvare emot Brunskjortornas högste ledare Angmar när denne krossat stadens portar. Det löses dock så enkelt som att Rohans ryttare kommer samtidigt och Angmar får annat att tänka på, där kommer för övrigt ungmoderaten Meriadoc in. När Angmar ser ryttarnas framfart blir han förbannater och bestämmer sig för att döda konung Theoden vilket går ganska bra, vad som dock inte går lika bra är att döda Eowyn som med hjälp av Meriadoc fäller världens främste krigare, så odödlig någon kan bli. Det var nog det viktigaste.
Efter slaget bestämmer man att skicka en här om ca 7 000-10 500 man mot Mordor, vilket dock kan tyckas något löjligt när Mordors portvaktarhär är ungefär 15 gånger större än den lilla armén.
Del 8, Kretskortets marsch in i Mordor
Efter att Frodo förts bort av den Sverigedemokratiska falangen så tar Sam saken i egna händer. Med hjälp av Galdariels stjärnljus trotsar han de tysta väktarna, någon sorts väktare, kanske från Securitas. Han tar sig in i orcherfortet där han börjar söka efter herren sin. Han råkar av en slump hitta honom högst uppe i fortets torn. Där slår den lille Sam ner en orch och tillsammans med sin herre utrustar han sig med orcherpaltor. Så börjar de två marschera in i fiendens land, Mordor (Skåne?)
Inne i Mordor visar det sig vara förött, som en bombmatta i Malmö. De får till en början problem att orientera sig sedan de huvudstupa flytt från en Nazgûl som passande nog satte sig på fortets murar. Strapatserna blir svåra när de inte kan se sina opionssiffror men ändå anstränger sig värre en en blind och halt 95-åring som otränad springer 3 marathonlopp i rad. De blir av en orcherkapten kallade desertörer och tvingas avvika från sin tilltänkta kurs för att springa med en legion mot portarna, mot vilka Gondors lilla här också är på väg, på andra sidan bergen. Efter stora vedermödor tar de sig dock ifrån orcherna och kan dödströtta fortsätta sina sista 14 mil. Vid det laget är dock kretskortet en så tung börda att Frodo knappt orkar bära upp sig själv. Mot slutet av deras marsch tvingas Sam bära den utmattade Frodo, en mycket skicklig liknelse, vid varje borgerlig regering har tre små partier fått bära en större vän.
Så når de till slut Orodruin, dokumentförstöraren. Dock är Frodo inne på tanken att använda kretskortet. Han får sällskap av sin gamle vän Gollum/Wachtmeister som också vill ha kretskortet. På kanten av springan i dokutmentförstöraren slåss de två, det slutar med att Gollum biter loss fingret i vilket Frodo håller kortet. Den extasiske Gollum blir så glad över att återfå sin älsssssskade så att han dansar ner sig i dokumentförstöraren och blir mald samman med kretskortet. Även Det Nya Partiet kommer gå under på ett spektakulärt vis.
Del 9, Segerfesten
Efter att kretskortet gått under rasar hela Mordor (Sverigedemokraterna) samman, dess grundvalar håller inte för trycket av demokratin. I sista sekunden kommer Gwaihir och räddar Frodo och Sam från att bli innebrända. Efter segern ställer man till segerfest i det befriade Ithilien. Efter det går man med armén till Minas Tirith och Aragorn blir vald till Konung över Gondor och Arnor (jämför statsminister). Han får även från Elrond mottaga sin hjärtas dam, Arwen. Så blev det bra med det.
Efter krigets slut rider hoberna med Gandalf och Elrond norrut, de snackar lite med Lavskägge och fortsätter sedan. De stöter på Saruman som är förbannad för att han förlorade sin insats i kriget.
Väl framme i Fylke upptäcker hoberna att landet är invaderat av en fruktansvärd armé bestående av några hundra stråtrövare utan egentlig beväpning. Man startar en revolution och jagar ut rövarbandet. Man upptäcker att det är Saruman som ligger bakom illdådet och de fyra hoberna rider till Baggershus för att snacka allvar med honom. Det visar sig dock att han inte är så smart och han och hans vän Ormstunga går ifrån Fylke, åtminstone försöker de men Ormstunga är trött på sin ledare och sticker ner honom, som tack blir han skjuten med ett tjog hobiska pilar.
Verket slutar med att Bilbo och Frodo samman med Alvernas ledartrojka (FP) och Gandalf seglar västerut, mot Californien.
Efterord
Detta valet kommer sluta med borgerlig seger, kanske. Man vet inte Anduin-sossarna ligger ju orörda och kommer kanske överbrygga centern-bergen. Antagligen blir det vice partiledaren i moderaterna som blir Statsminister i vårt land. Ledningen för FP och M kommer åka västerut till Californien där de börjar röka hasch och blir hippies. Sverigedemokraterna åker på en svidande valförlust. De övriga stannar som vanligt förutom att MP-enterna får mer ansvar i och med övertagande av Isengård. Vänstern kommer öka starkt, det gjorde de ju förra gången fascisterna fick på nöten i Europa. Man kan hoppas på detta något udda resultat. Segern över Harads män i söder får ses som att vi besegrar byråkratien i Bryssel och lämnar EU.
Tack för att du läste denna enkla satir.