En riktig förkylning
Jag vaknade en dag och var sjuk, förkyld. På icke förekommen anledning. Jag snöt mig i en flagga jag halat en gång för alla. På golvet låg thinnertrasan, ursniffad. Jag hade ju i vilket fall som helst hostmedicinen kvar, det är inte alla förunnat att veta att hostmedicin är psykedelisk.
Jag gick ut i köket, snubblade på katten vid köksdörren. I kylskåpet fanns bara kattmat, kaviar, tre sexpack köpta i Danmark och hostmedicinen. Ja, hostmedicin spetsad på öl fick frukosten bli. Så gick det upp en snilleblixt för mig, hostmedicin i min gamla pipa. Pipan från studenttiden. Många bloss ska jag ta med den här innan jag lämnar in. Så stoppade jag mig med min gamla fina tobak, den kubanska jag köpte 76. När allt var färdigt mätte jag upp lagom med medicin. Den tände inte, då var det att stoppa in åbäket i ugnen och vänta. Jag ställde den på 150°. Det ringde på dörren, jag öppnade och kollade ut. Skit, Jehovas Vittnen. Jag slängde igen dörren och drog för kedjan. Så tog jag ur pipam som fått en lite mörkare nyans. Jag brände handen men fick mig några sköna bloss.
Efterord: Mannen i berättelsen har det bättre än oss andra. Han har ju något att leva för vilket inte vi rationella och normala har.