Fyra år efter Estonia
Mina personliga minnen från Estionakatastrofen
Jag kommer fortfarande ihåg morgonen onsdagen den 28:e september 1994. Min mor hade jobbat natt och hört om saken på radion. Hon väckte mig och min ett och ett halvt år yngre syster. Hon berättade att en stor båt sjunkit och massa folk dött. Vi slog på TVn och där stod detta, dessutom informerades det om att det skulle vara extra nyhetssändning.
Visserligen kan det tyckas patetiskt att jag berörs såpass mycket av att 8-900 människor dog när många miljoner svälter och dör runt om i världen. Men jag skall inte sticka under stol med att jag berörs starkare av något, i jämförelse med mycket annat obetydligt, som händer i närheten. Fast det närmaste jag kommer personlig koppling till katastrofen var att partiledaren för Svenljunga Nya Kommunparti överlevde katastrofen. Svenljunga är min grannkommun. Alltså ingen särskilt nära koppling.
Jag är övertygad om att det kommer att komma en film om Estonia, när alla vi som kan ha minnen av katastrofen är döda.
I slutet av nästa århundrade kanske?