Sent en lördagkväll
Enfant Terrible
vad jag vill uppnå
jag kan det, min dröm
har jag inte redan lyckats?
på många sätt jag vill
ett sätt jag ska få
en bas mig hjälpte
med sin egen Enfant Terrible
vilka hjälpt mig?
Hank, kineserna, tyskarna och musiken
Skrivdon
Vilket skrivdon finner jag bäst?
En gång bläckpennan.
En gång 0,5 brittiskt grön för dyrt pris.
En gång knattraren, den gamla trotjänaren.
En gång framtidens nutida inkarnation.
Nu blyerts (köpt i en källare på Stora Brogatan Borås, tack affär).
Varför just den?
Jo, bläckpenna dör hasigt, inte som blyertsen en långsam död.
0,5 tilverkad i Tyskland byter själ, ingen får byta själ.
Själ dör med kropp (tror jag, många delar inte min mening).
Knattrarern är inte bra om natten,
den väcker auktoriteten som släcker
poetens glöd.
Framtidens inkarnation tar oss, dödar
själen utan att döda kroppen.
Därför skriver jag med den nedbrytbara,
den som blir spegeln av min tanke.
Ett nötskal
97 fanns en nolla utan själ (säger jag idag).
Hans själ blev gul, såldes på Ryavallens nakna betongläktare (16 232 och 3-0 var ett bra pris).
En annan köpare var Rock n' rollen (jag menar med det 55-59)-
Själen blev grön, till viss del mörkgrön, andra delar ljusgrön.
Allvaret kom i form av ett slagskepp i betong, stål, trä och glas (Tranemo Gymnasie).
Själen vandrade åt höger, vänster, uppåt och neråt, åt väster från väster.
Själen låg i träda tills den såg drogen och psykadeliken (te och musik).
Sedan ökade själenms upptagningsområde
den var hemma och ville bygga hemmet större.
Ett liv i ett nötskal.
(Inte i ett nötskal ty nötskal kan krossas, språket har fel.)
Men det är sant, själen gick genom tidens eviga köttkvarn
likt Rubiks kub, aldrig möjlig att återställa.
En länk återstår,
en gul tröja med #13 köpt 117 m från en Gustav Adolf-byst.
Tack block, du lyssnar alltid.
1998-10-18 00.00.25
Sållet och sanden
Dikten är mitt såll som
siktar sanden, från de stora
tankeblocken ingen får flytta
faller de små stenarna, de
flyktiga tankarna ner i sållet
likt sanden barnet på stranden
siktar.
Livet, besvikelsen och glädjen
påverkar ständigt de stora
blocken, men inte flyttar dem.
Inte flytta, bara krossa säger dikten jag skriver.
Blocken krossas ibland,
då säger jag,
ta till sållet
ty sanden kan bli för djup.
Utvärdering 18 oktober
En dag i skolan
fick ag ingivelsen, som visade
en ny sida av orden.
Jag tog en bok med en bra bild,
Mr. Skylight av Ernst Brunner
väckte tanken.
En som flytt visade
nya vägar, Jesus Ortega
om jag kunda möta dig,
förstå hur man gör.
En arrogant knarkare
visade att man kan göra den med musik, Dylan
var det.
Bukowski väckte mig
och lärde mig ta det
rätta steget.
Nu skriver jag, får
jag visa någon
pennans smalaste väg
någon gång?